Stråkigt i De Geerhallen

Det har varit kulturdag i Norrköping och jag är en slagen antihjälte. Joey, som bor under mig, drog med mig ut på stan – och vips satt man i De Geerhallen och lyssnade på en symfoniorkester, vilket var stråkigt värre och emellanåt tvingades jag täppa till högerörat med mitt pekfinger; jag sjönk då ner och la huet snett i en nä-men-va-gulligt-pose, vilket gubben bakom mig nog uppskattade, ty jag bar min bruna damhatt. Överlag var tillställningen en behaglig upplevelse och när jag och Joey efteråt kultiverat pinnade ut till våra cyklar slog det mig att jag hör hemma i de fina salongerna.

Tidigt på morgonen

Karaktärerna i Henrik Bromanders Tidigt på morgonen har ingen lätt resa och alla drabbas av ett sammanbrott; det är nattsvart olycka, sjukdomar och döden; sådant ingen av oss kan undvika, men som här är tragikomiskt och inte lämnar någon oberörd. De surrealistiska berättelserna är befriande fria från lyckliga slut och titelstoryn med den annorlunda nörden Niklas – som till slut väljer att bara blunda – är den mest läsvärda. I havets djup måste också nämnas. En änkling lär sig dyka för att hämta upp frun han mist i Estonia. Frustration får denna sorgliga figur att balansera på gränsen till galenskap. Han går i personlig konkurs och han arresteras för brott mot griftefriden. Samtidigt som han fantiserar om att knulla sin döda älskling. Men då krävs ju en specialkonstruerad dykdräkt... Teckningsstilen är medvetet sparsmakad, vilket räcker när de roliga historierna i sig får dig att förbli på sofflocket. Betyget blir högt och när det gäller svenska serieromaner är Henrik Bromander vår främste.

When injustice becomes law rebellion becomes duty

Jag är initiativtagare till Vego som vill att Norrköping ska bli en vegetarisk majoritetsstad och visa vägen nationellt och globalt. Vi anser att den vegetariska samhällsförändringen är en nödvändighet och man kan inte ta både ordet solidaritet och stora mängder kött i sin mun. Man kan inte heller tala om klimat och svält utan att lyfta den vegetariska frågan så för oss är biffen på tallriken inte en helig ko. Läs mer på vår hemsida och gilla gärna oss på Facebook.

NT:s reportage om denna blogg

I huvudet på Guponti, så heter bloggen där Daniel skriver fritt om det mesta. Här publicerar han också sina busbrev till olika institutioner och företag i Sverige där han utger sig för att vara någon helt annan. - Jag inspirerades av Eric Ericssons bok Brev till samhället. Favoriten bland mina egna är nog medjlväxlingen med Svenska akademien, säger han och blir full i skratt. Där argumenterar etologen Guponti för att det nu är dags att byta namn på nyckelpigan till nyckeldräng istället, i genusanpassningens namn. I ett annat brev är han medlem av ett gäng joddlare som söker välisolerat rum på ett vandrarhem: "Vi kommer även att ta med en stereo och efter varje akt spela upp applåder, ty vi känner att detta fungerar bäst för att kicka igång endorfinet...

Mitt sista brev

Kära Dr Svensson. Strax efter vårt förra möte sjösatte jag din idé om att skriva brev och här följer några ur ett terapeutiskt perspektiv lyckade exempel:

* Som afroeuropé och tourettare kontaktade jag Nationell samverkan för psykisk hälsa och påstod att jag koprolalerade the N-word. De gav mig då rådet att dagligen kalla mig själv och diverse kändisar för jävla neger.
* Till Restaurang Laxholmen sade jag att jag ville boka två olika höga bord till mig och min dvärginna så att vi kunde fira vår ettårsdag som förlovade – trots att en högre stol väl brukar vara kutym?
* Som medlem av ett gäng joddlare ville jag boka ett boende med tolerans för falsett och inspelade applåder. Jag erbjöds rum med tåliga källarfönster.
* Svenska Speleologförbundet blev lyriska när jag meddelade att jag i min avlidna gammelfarfars speleologkartong hittat en tidigare ej publicerad bild på en grottmänniska och ville att jag skulle sända fotot. De fick påven.
* Som etolog skrev jag till Svenska Akademien och ville genuskomplettera nyckelpiga med nyckeldräng. Detta ledde till inläggen Carl von Linné… och Nobelpriset… – där akademiens enligt egen utsago icke-snobbiga handläggare ryter till och dessutom avslöjar att hon hade tänkt rådfråga Ebba Witt-Brattström.
* Jag som jättekorv ville boka rum på Grand Hotel i Stockholm men efter kompletterande info tackade de nej.
* Som läsknörd hyllade jag Vira Blåtira men sågade Cuba Cola. Vasa Bryggeris VD Niclas Nilsson lovade dock att ge mig ersättning för min sloganidé.

Sammanfattningsvis känns det bra att ha utmanat regerande mästaren (?) Eric Ericsson, men nu Dr Svensson blir det inte fler brev. Hälsning Guponti.

Påfågeln Petter

Hej Sjunnhulte Vandrarhem. Jag ska till Hultsfred för en veckas konferens 19–25 september och läste på er hemsida att man får ta med husdjur. Vill därför höra om även min påfågel Petter är välkommen? Jag förstår såklart om detta låter udda, men låt mig få berätta lite om Petter: Han har haft mig som husse sedan han föddes och är tamare än den stillsammaste av hundar. Han är stjärtpennor ej inräknat knappt en meter lång och fjäderkulörten är purpurblå med grönfläckiga inslag. Dieten består främst av mask, som inte förvaras i kylskåp, och han är icke folkskygg. På dagtid kommer Petter att följa med mig till en teologträff, men på kvällarna ska han stanna hemma på ert vandrarhem så att jag och mina kolleger kan koppla av och avrunda dagen på restaurang. Petter är inomhus alltid iförd speciella raggsockor så det hörs inte när han väluppfostrat tassar omkring... Jag antar att ni vill ha oss som gäster, men först måste jag veta om någon i personalen kvällstid är beredd att mata honom med mask (de förvaras i tillslutna glasburkar och engångsgafflar medtages)? Jag betalar givetvis extra för denna hjälp och tackar på förhand för att ni är service minded. Fina referenser från flertalet vandrarhem finnes och vänligen meddela mig om det är nåt speciellt jag bör tänka på. Hälsning Guponti.

Hej Guponti. Sjunnhulte Vandrarhem här. Hos oss får man inte ha husdjur inomhus men vi har en ladugård Petter får bo i. Vi har hönor som han kan bo med. Bredvid hönorna finns ett utrymme om han vill bo i fred. Vart ska föreläsningen vara? Vi kan mata. 6 000 kronor för vistelsen. Vi hörs om vart du ska sätta in pengar. Vilken tid kommer du? Med vänlig hälsning, Monica Johansson Sjunnhulte Vandrarhem.

Hej Monica. Tack för att ni vill mata honom. Tyvärr tycker Petter inte om hönor och vid ett tillfälle har han faktiskt med ett nackbett råkat döda en, men det var hönan som började bråka – så det blir bäst med utrymmet intill då... Finns det mycket hö i ladugården? Petter är allergisk mot hö och i våras fick min älskling på grund av hö tyvärr en attack av påfågelinfluensa, vilket icke skall förväxlas med fågelinfluensa. Om detta händer under vistelsen krävs skyddsdräkt vid matning. Föreläsningen ska vara i Vimmerby och jag kan fixa friplåtar. Vänligen beskriv Petters plats i ladugården, samt säg vad vi bör tänka på. Hälsning Guponti. PS! Det skulle stå etolog och inte teolog... Tänk vad ett byte på en bokstav kan ställa till det och ändå bli nästan rätt.

Hej igen Guponti. Petter kan få bo i hönornas vinterbostad som är tre gånger tre kvadratmeter. Det finns sittpinnar och fönster med havsutsikt (om det har regnat ha ha ha). Det finns inget hö. Tål han halm? Hur dricker han vatten? Med vänlig hälsning, Monica Johansson Sjunnhulte Vandrarhem.

Klickmongo inte önskvärd

Hej Konstmuseet! Jag vill väldigt gärna bevista Marie-Louise Ekmans föredrag nu på torsdag, men då min situation är ovanlig vill jag av respekt för Marie-Louise först höra om jag, trots mitt audiella attribut, är välkommen? Det är nämligen så att jag har BMS, vilket står för burning tongue syndrome, och som medicinskt benämns glossodyni och orodynia. Jag ligger på nivå IV (fyra) och en komorbid följd för mig – och somliga andra dynis – är att jag numera kroniskt och repetitivt flera gånger per minut med min mun tvingas uppbringa ett klickljud (det låter som en svagt dov trumklang). Jag har med tiden, efter bokstavligt talat mödosamma timmar på terapibritsen, vant mig vid mitt handikapp, och att jag tidigare kallades klickmongo har jag äntligen kunnat lägga bakom mig. Dock är det så att jag skäms lite över att jag kan störa folk, och därför skriver jag alltid till museum och teatrar i förväg – och hittills har det aldrig uppstått några större problem, vilket jag är tacksam för, ty jag kan inte bara sitta inne och ta del av kultur via tv och radio… Eftersom jag är en beundrare av Marie-Louise skulle det kännas befriande om ni frågar henne om jag får komma och att hon personligen ger sitt tillstånd… Hör jag inget av er drar jag slutsatsen att Marie-Louise Ekman inte vill att jag ska komma och då stannar jag hemma. Tack för er tid och jag ser fram emot ett positivt svar. Med vänlig hälsning, Pseudonym – i Norrköping denna vecka. NO REPLY!

Buddha skiter i mig

Hej Buddhistiska Gemenskapen. Den senaste månaden har jag nattligen drömt om Buddha, och det är alltid samma scen som utspelas: Jag öppnar näck badrumsdörren och går in. Där ligger Buddha i mitt badkar med vatten upp till hakan. Han har ätit frukt för på det vita klinkergolvet ligger bananskal och äppelskruttar. Han sträcker sig efter min mörkblå handduk, som hänger intill badkaret, men hejdar sig och tittar på mig:
"Vad vill du?" frågar han.
"Jag är skitig", förklarar jag. "Jag har inte tvättat mig på flera dagar."
Jag känner mig skamsen när jag säger detta. Buddha skakar på huvudet och kliar sig bak på skalpen med uppskattningsvis tre högerknogar.
"Jag är svettig", fortsätter jag. "Vem är du och vad gör du här?"
Buddha förblir tyst och slutar massera sin hjässa. Han kastar en snabb snedblick på fruktskalen på golvet, men fixerar mig sen åter bestämt.
"Du har ätit min frukt", säger jag. "Varför har du ätit min frukt!?"
"Därför att jag är Buddha!”
Här vaknar jag alltid; kallsvettig, och sen tar det – trots medicinering med Zopiklon – ofta någon timme innan jag somnar. Vänligen skriv så fort ni kan för jag mår inte bra. Med förhoppningsfulla hälsningar Guponti.

Bästa Guponti. Jag vidarebefodrar till Lama Tsultim Gyaltso Rinpoche, som tyvärr är på resa just nu. Oroa dig inte – det är alltid bra att se en Buddha! Vänliga hälsningar Buddhistiska Gemenskapen. Fotnot: Publicering skedde två veckor senare.

Skratta bör man...

Till Latitude Travel som är representant för Classical International Cruises: Hej! Vi är ett sällskap på tio och som alla lider av excessive laughing disorder, vilket är ett resultat av en hypothalamus dysfunction som medför kraftiga skrattanfall flera gånger per timme. Vi stöttar varandra och en gång per år ger vi oss ut på kryssning, men med tanke på vår situation frågar vi först om vi är välkomna? I så fall hade vi tänkt oss en längre tripp till våren med Classical International Cruises, men förstår om vi inte får vistas i alla lokaler... Tio personer gånger cirka tre skrattanfall per timme blir för sällskapet en del garv så man skulle kunna säga att vi hela tiden håller låda, så för oss är det viktigt att personalen känner till vårt medicinska tillstånd och om ni även vill informera övriga gäster är det ok, ty vi uppskattar era ansträngningar för att alla ska trivas... Till sist undrar vi om ni kan fixa en avskild plats för oss i restaurangen så att vi inte stör de normalglada? Hälsning Guponti plus nio vänner som alla ser fram emot ett snabbt positivt svar samt vägledning om vad vi bör tänka på.

Hej Guponti. Vi har stor vana med speciella grupper ombord och dom har alltid varit nöjda! Eftersom du själv nämner i ditt mail att ni eventuellt kan störa andra så är det ju viktigt för rederiet att veta; hur mycket kan ni, eventuellt, störa andra medpassagerare? Beträffande era skrattanfall; är det mer likt "gapskratt" eller mer åt det "fnissande" hållet? I fartygets restaurang är det ju många som skrattar runt vissa bord, skratt upplevs ju positivt av många gäster, men skulle det vara regelbundet "gapskratt", kan du ju verkande störande även om man sitter vid separata bord. När det är underhållning ombord av artister, kan ju regelbundet "gapskratt" verka störande, även "fnitter" om det sker olämpligt, men då behöver man ju inte gå på dessa föreställningar utan man kan hålla till i någon annan salong där man inte stör. Är ert skratt normalt, så tror jag inte det verkar störande ombord om ni väljer att inte gå på underhållningsprogram som kräver viss tystnad under vissa akter. Det skulle vara bra om du försöker förklara på vilken "nivå" era skratt ligger, så kan vi bedöma och vägleda er i ert beslut. Med vänlig hälsning, Jan Hygrell Sales and marketing Scandinavia Classic International Cruises.

Hej Jan. Jag förstår din tankegång och för enkelhetens skull ska jag använda mig av de begrepp du nämnt. Det finns tre nivåer och folket är rätt jämnt fördelat över dessa. På nivå ett gapskrattas det (huvudsakligen). På nivå två fnissar man mest. Och på nivå tre gör man både och. Ett är väl värst då och jag får erkänna att det här rör sig om regelbundna gapskratt. Självklart är vi måna om att inte störa under shower med mer – vi är till skillnad från er ju vana vid situationen - och de med mest uttalat syndrom har inga problem med att dra sig undan till hytten för att spela schack. Så det kan bli så att vissa av oss minglar i salongen medan övriga går upp på däck eller nåt. Dock vill vi gärna äta tillsammans hela sällskapet! Är det ok? Tack så mycket för er tid och omtanke. Jag ser fram emot din respons och vi tar tacksamt emot instruktioner och förslag. Hälsning Guponti.

Hej Guponti. Vi skall nog tillsammans fixa allt till det bästa för alla parter ombord. Ber dig kontakta Katarina som är chef på Latitude Travel och som bokningsansvarig för rederiets bokningar i Sverige för din reservation. Bästa hälsningar och trevlig kryssning i vår! Jan Hygrell Sales and marketing Scandinavia Classic International Cruises.

Guponti refuserad – texten för vulgär?

Till Tidskriften Kavitet och Péter Tóth: Jag heter Daniel Guponti och jag kontaktar dig eftersom er tidning är en plattform för människor som vill sätta sina intellektuella och konstnärliga färdigheter i arbete. Jag har nämligen knåpat ihop ett kort alster och om ni är intresserade är det ert utan avgift:

"Med erotiskt laddade tankar hade jag lämnat Stadshotellet iklädd svart kavaj och min vita svampliknande damhatt. Det var i ett litet fyrkantigt rum på porrklubben. Två personer på en blå golvmadrass. En rödhårig smal ljusbeige ung transvestit med små fasta bröst, Nancy, satt gränsle över en solbränd mörkhårig man och gled metodiskt upp och ned med små höftrörelser. Nancy var vänd från sin älskare vars ansikte jag inte såg från min position intill en vägg några meter bort. Belysningen var dunkel, men jag såg att kondomen var på. Nancy tittade på mig med stadiga ögon, log och förde sin smala högerhand till sin slaka lem. Hen började runka och ett mörkt rosa, nästan rött, ollon tittade fram ur förhuden. Hen strök sin salami, som pappan i American Pie uttryckte saken, och efter en stund, kanske en halv minut eller rent av längre än så – jag vet inte ty i mig forsade kaskader av uppspelthet – pekade hens ljushyade fallos i min riktning. Fortfarande red hen påle med små höftrörelser, ett par centimeter upp ett par centimeter ner, så icke kan jag klaga på hens simultanförmåga. Jag hade inte ståfräs, men min omskurna lök var inte blyg så jag stoppade rutinerat ner högerhanden i mina ficklösa jeans och öronen var på helspänn. Den solbrända mannen, vilka oerhörda lår han hade, andades högt och emellanåt kom ett stön. Det var tydligt att han tyckte samlaget var skönast. Nancy, fortfarande med stånd och blicken fäst på mig, tycktes rutinmässigt utföra en arbetsuppgift. Min lök blommade ut och jag intalade mig att många heterosexuella (?) män skulle kunna drabbas av detsamma i mina ficklösa jeans. Transvestiten lät handen glida i högre tempo, men hens höftrörelser upphörde och hen bara satt där stilla med en kuk inkörd till roten." NO REPLY!